Ja det är vad jag känner hopplöshet ...undrar om jag någon gång kommer bli återstålld från den jävla stroken jag som alltid älskat att leva... är nu smått självmordsbenägen... blev dock lite glad en dag jag skrev till Tobias då svarade han mitt hjärta dunkade hårt av lycka... jag kommer alltid att ha Tobias i mitt hjärta han betyder så mycket för mig skulle vilja skriva till honom hur mycket jag älskar honom ..men vill samtidigt inte vara en pain in the ass så kanske bäst att låta bli... har bestämt att om jag någon gång kan springa igen så ska jag springa göteborgs varvet och lidingöloppet ska åka till värsås en dag och hälsa på min gamla sommarmamma ska passa på att åka förbi Marieberg i skultprp då också mitt parter noster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar