Japp då e jag här igen..

Känns lite lättare idag, trots att jag haft fullt upp. Har flyttstädat en 3:a.... Städade väl av mig all negativ energi..hehe..
Har förbaskat ont i kroppen nu bara, men jag får se det som ett annorlunda gym pass. I morgon ska jag försöka att ta mig an mitt egna hem en stund, det kan behöva en riktig genomkörning. Ser faktiskt fram mot detta... kanske blir en tripp till Sävedalen också, mindre kul men jaja... Sen måste jag ta tag i min träning... på någotvis så ska jag börja. Ni får ursäkta men är lite sliten och orkar inte skriva så mycket mer... men återkommer imorgon =) God natt alla var ni än är





En clown i mina kläder...

Usch och fy för att jag har fastnat lite i den här downperioden.. Jag som alltid brukar vara så glad och positiv. Men även jag har svarta moln på min himmel ibland.
Är trött på att va fet och ful, är trött på att känna denna tomhet, är trött på att kräkas, är trött på...ja jag vet inte allt antar jag.. det är väl så när man e i en svacka antar jag. Men jag måste dra på "allt är ok masken", måste tänka på mina barn.. Ibland vill jag bara släppa taget..falla bakåt och hoppas att någon fångar upp mig... men jag har lärt mig genom livet att det finns inte någon som fångar...skyddsnätet får man fixa själv... och för tillfället har jag stora hål i mitt. hmmm ok bara att laga det så gott det går... om det är jag vs livet så tänker jag trots allt finna ett sätt att vinna.. jag är och förblir en överlevare..
Blev så jävla depp... skulle börjat på gymmet idag, men insåg att pengarna inte räcker till det =( Blir så trött på dessa jävla pengar... gymmet skulle bli nåt bra ju, och nu rann det ut i sanden, hatar och va fattig, men man ska väl vara tacksam ..det finns de som har det värre. Ja det brukar vara folks kommentar...det finns de som har det värre... jo visst finns det, men jag är så trött på att bli prövad av livet, att ständigt bli utmanad av det...att alltid behöva slita, kämpa, blod svett och tårar för att åstakomma det lilla... som jag har slitit för att kunna ta mina barn till en dag på liseberg... men dom var lyckliga och hade det så roligt och då just då är det värt allt slit. Men även vardagen är ett ständigt kämpande, kanske är jag bara riktigt trött för tillfället... livet har ju utmanat mig med att jag aldrig mer kommer att kunna sova en hel härlig natt, inte ens 4 timmar.. inte 3 heller...ja inte 2.....maxat 1 timma i stöten... då hinner man inte få den djupsömn man behöver... i 7 år har jag haft det så här ..1 a året ville jag bara dö, men som jag sa innan jag är en överlevare. Men det finns nog ingen som förstår vad som händer med en när man inte kan sova, kramper, minnes problem, matthet, orkeslös, ångest, och så kommer morgonen... då ska masken på.. väcka barnen orka tjata , försöka komma ihåg om de ska ha med sig något till skolan, ut med hundarna, städa, vara social med alla, vara hjälpsam, le och skratta... Det står en clown i mina kläder...som svär att allt är ok.
Ja nog om mitt negativa helvete... ska försöka vara mer glad nästa gång jag krattar ner något här inne..

Ok eller kanske inte...



Ja det är jag igen! Har väl inget direkt kul att skriva om just nu, men om man orkar med så finns det en del annat...

Hade en "vän" en gång...ja som ni förstår så var det ingen bra vän... men jag älskade den, blev glad kände att denne gav mig så mycket i livet. Fast egentligen så lurade den mig bara, den försökte sakta på sitt falska vis ta livet av mig. ..gjorde så att jag inte såg mig för den jag egentligen var....denne "vän" har en annan vän som egentligen är av samma skrot och korn. Den har knackat på hos mig ett tag nu =( har försökt att stå emot, sagt högt att NEJ vill inte ha med dig att göra... men den vet att jag är svag, att jag vill ha denne i mitt liv bara lite tills allt är ok, tills jag är nöjd... men jag vet att väl inne så är det så svårt att säga nej.. Har motat den i dörren flera gånger, släppt in och motat ut... men insåg att den nu mer är inne än ute.. åh jag vill ju ha hjälpen av den...men förstår att den bara skadar mig. Kan inte säga nej längre.. jag öppnar min dörr på vid gavel...omfamnar min falska men ändå så älskade vän...tänker...hjälp mig bara lite, försök att inte skada mig... men skadad blev jag redan då jag släppte in den...vet sen förra gången att de byts av dessa 2 falska vänner... vet att den andre till slut dyker upp för att ta över...jag kan känna närvaron redan nu...

Hade jag varit smal och fin hade de aldrig kommit till mig mina älskade falska vänner herr Bulimi och Anorexi

 



 fundering om partnerskap..

Vad letar man efter? Vad är rimligt att önska att en relation ska vara?

Ja jag kan bara svara på vad jag känner att jag letar efter. Ja nu har jag ju redan barn och så, men känner att jag vill uppleva kärlek så som jag vill att den ska vara. Jag är en 47 årig tjej och min innerliga önskan är att träffa en kille/man i lämplig ålder som jag kan känna mig attraherad av, känna innerlig kärlek till, vara glad och stolt att det är just han och jag. En som älskar mig med mina fel och brister liksom jag gör med honom. En som jag kan ha skitkul med men även uppskatta en helt vanlig tråkig vardag och ändå känna att det är ok att ha tråkigt. Men finns just denna för mig..? Hmm..vet inte, trots att jag är en ganska framåt tjej så känner jag mig ofta inte tillräckligt värd för en bra och reko kille. Ja hamnar ofta bland jag vet inte men de lite mer stökiga eller hur man nu ska uttrycka sig...inte så att de är sämre, absolut inte!! men det är inte det jag söker.. Fy fan...så svårt, ser/träffar ibland kanske någon som jag känner kan få min värld att blomma, men känner oftast i samma stund...varför skulle han vilja vara med en sån som mig... Vad är det då med mig som är fel..?? Ja, jag är ju inte den snygga smala mode modellen som många andra, jag är 47 år, massa extra kilon och lite häng här och där.. Och det är det de alla ser och tittar efter,, de ser inte till mitt inre, jag är en kul typ, lite halvtokigt galen som älskar att skratta. Jag är ärlig och säger vad jag tycker utan massa krussiduller och omvägar. Jag är inte rik, men jag ser till att det går runt och att vi har mat i kylen hela månaden.

Va fan 47 år... när ska min prins dyka upp?? Den prins som vill bli gammal ihop med mig.. Ja här är jag en alldaglig tjej på 47 år, några kilon för mycket men med en glad, öppen och ärlig själ. Gillar att ha roligt men uppskattar att även kunna ha tråkigt ihop och känna att det e ok.. Var finns du?? Du bör gilla barn för det har jag, hela 5 st men bara 2 tonårskillar boendes kvar hemma. Djur gillar jag också, så hund och katt finns boendes hos oss också. Hade jag haft råd hade jag säkert haft en lantgård eller nåt.... haha ja vad tror jag ...!!?? att prins charming ska dyka upp bara för jag skriver en blogg... haha så dum jag är.. ja kanske är jag dum, men jag har mina drömmar... Jag drömmer om den perfekta för mig, Och jag tänker fortsätta och drömma...