Nä, detta känns inte som en bra dag... jag är såååå negativ. Men ska hitta något bra med dagen innan den är slut. Herre jösses... 46 år, och vad har jag åstadkommit i mitt liv då..?? Har mina 5 barn, de är det bästa som hänt mig. Men utöver det... jag har ingenting, och då pratar inte jag materiella saker. Fan jag vill kunna träffa någon som tycker om mig för den jag är, som kan se förbi mitt gräsliga utseende och se vad som finns på insidan. Jag har så mycket kärlek och glädje jag vill dela med någon (som uppskattar mig) Kanske är det menat att jag ska vara själv resten av livet, kanske är det de jag måste acceptera och känna frid med.. att inte längta efter annat utan bara acceptera det som det är.. men varför?? det finns alltid nån för alla säger man ju... fast inte för mig då. Ja jag har ju en som efter jag lämnade honom så insåg han att han saknade mig...kan man inte uppskattas när man finns där.. då är det tyvärr för sent sen
Hmmm... när jag tänker efter har det ofta varit så för mig... jag är okomplicerad, kräver inte mycket, älskar vilkorslöst... och de har tagit mig för given. Vad jag gör är att visar vad de kan få om vi trivs ihop och de uppskattar min existens...haha skrattretande.. fy fan...nä min prins finns nog inte, bara i mina drömmar. får väl nöja mig med dom då... Ha det bra alla där ute. Tro inte att jag gett upp bara för att jag för stunden måste acceptera en annan verklighet än jag vill ha..... I´ll be back.... I´m a surviver..
//Hippo
